ensextondelavallt

Ingen av oss har känt att det här med bloggande är vår grej, och vi gör det inte nu heller. Men i dag startades modernlifeisrubbish13.blogspot.com och direkt blev jag attackerad för att jag föll för bröderna Gallagher och Oasis ungefär samtidigt som min gode vän föll för Blur. Dessa band har en liten historia ihop som vi inte var sena med att ta efter. Vill tillägga att jag diggar Blur också, det framgår inte direkt av min vän och kanske, bloggkonkurrent.

De gånger jag flyttat hemifrån har jag fått en förklärlek till något ätbart. Först var det kiwi och mariekex, mariekexen följde med till Bäckalyckan och blev tillsammans med stekta ägg en favorit. Och nu är kiwin tillbaka. På de här två veckorna på den nya orten har det blivit en hel del kiwi, jag äter det som snacks. Nu skalar jag dem inte, för jag vet inte var damen i huset har potatisskalaren, om hon ens har någon? Hon har inte påsklämmare. Jag frågade efter det och hon såg ut som ett levande frågentecken. "Nej sånt använder inte jag, jag kör på tupperware." Och ja tupperware kommer jag återkomma till vid senare tillfälle. Hur som helst så känns det fint att börja och avsluta dagarna på kontorstolen, skära upp kiwin i två halvor och slänga skalet i ett rött Pringlesrör som börjar bli fullt.

Bara för att så backar vi klockan till 90-talet och kör Oasis första och kanske bästa singel, Supersonic: