Abstinens, ett kåseri av Olof Andersson
Har du sett den där reklamen där de tipsar om nya nikotinpåsar? Påsar fyllda med nikotin som ska hjälpa människor att sluta röka. Det näst sista steget mot att helt öppet erkänna att det bör fungera bra att börja snusa när man ska sluta röka. Som ett starkare substitut, och en last som, visserligen på ett annat sätt, är lika äckligt.
Själv håller jag på att sluta snusa. Det är rent ut sagt ett helvete. Det är fascinerande hur fäst man kan bli vid ett ämne; så fäst att du blir galen utan det. Jag har hört vänner som berättar om att de ska sluta röka eller snusa, men som aldrig lyckas med det. Själv har jag alltid tänkt att det inte skulle vara några problem alls för mig att ge upp mina tobakskuddar. Samtidigt har jag försäkrat mig om att min last är den bästa av alla, att det inte fanns någon anledning alls att sluta och sen lagt upp en Göteborgs Rapé mot det sönderfrätta tandköttet på vänster sida i munnen.
”Jag kan sluta när jag vill”, ”Det är gott, och ingenting om att snus är cancerframkallande är bevisat”.
”Snus är äckligt”, ”Mina tänder kommer aldrig att återställas”, ”Jag tjänar miljontals kronor på att sluta”
Man kan likna mina känslor för snuset med one-hit-wonder-artisten Natalie Imbruglias visa ord: ”I’m torn.”
Much like on-hit-wonder Natalie Imbruglia- I’m torn!!
Fast bestämd om att jag ska upphöra att vara ”den där äcklige killen med gula tänder och snus överallt”, har jag helt lagt av. Eller ”helt” är ju en ren lögn. Jag tar ett nikotin- och tobaksfritt substitut. Det är helt enkelt snus, UTAN allt det goda. Totalt meningslösa kladdiga saker som smakar gympadojor och fräter hårdare på tandköttet än vanliga vita portioner.
Nu händer en mängd underliga saker med mig. Jag skakar konstant och högst frenetiskt med mina ben; kan inte sitta still. Mitt humör skiftar likt en gravid kvinna och det är precis omöjligt att fokusera på en och samma sak i mer än tio sekunder. Bara att skriva detta krävde hundratals korta intervaller.
Nu ska jag tugga jättemycket tuggummi; jättesnabbt; och sen springa 10 mil med en ryggsäck som väger 100 kg på ryggen. Hoppas abstinensen är ursvettad när jag kommer tillbaka?
Tidigare har bloggen publicerat Olof Anderssons julsaga "Grisen som inte blev julskinka". Olof är fortfarande singel och kvinnor jag vet, efter det här inlägget kan ni inte hålla er längre. Olof behöver hjälp under denna svåra abstinenstid. Först till kvarn!
Själv håller jag på att sluta snusa. Det är rent ut sagt ett helvete. Det är fascinerande hur fäst man kan bli vid ett ämne; så fäst att du blir galen utan det. Jag har hört vänner som berättar om att de ska sluta röka eller snusa, men som aldrig lyckas med det. Själv har jag alltid tänkt att det inte skulle vara några problem alls för mig att ge upp mina tobakskuddar. Samtidigt har jag försäkrat mig om att min last är den bästa av alla, att det inte fanns någon anledning alls att sluta och sen lagt upp en Göteborgs Rapé mot det sönderfrätta tandköttet på vänster sida i munnen.
”Jag kan sluta när jag vill”, ”Det är gott, och ingenting om att snus är cancerframkallande är bevisat”.
”Snus är äckligt”, ”Mina tänder kommer aldrig att återställas”, ”Jag tjänar miljontals kronor på att sluta”
Man kan likna mina känslor för snuset med one-hit-wonder-artisten Natalie Imbruglias visa ord: ”I’m torn.”
Much like on-hit-wonder Natalie Imbruglia- I’m torn!!
Fast bestämd om att jag ska upphöra att vara ”den där äcklige killen med gula tänder och snus överallt”, har jag helt lagt av. Eller ”helt” är ju en ren lögn. Jag tar ett nikotin- och tobaksfritt substitut. Det är helt enkelt snus, UTAN allt det goda. Totalt meningslösa kladdiga saker som smakar gympadojor och fräter hårdare på tandköttet än vanliga vita portioner.
Nu händer en mängd underliga saker med mig. Jag skakar konstant och högst frenetiskt med mina ben; kan inte sitta still. Mitt humör skiftar likt en gravid kvinna och det är precis omöjligt att fokusera på en och samma sak i mer än tio sekunder. Bara att skriva detta krävde hundratals korta intervaller.
Nu ska jag tugga jättemycket tuggummi; jättesnabbt; och sen springa 10 mil med en ryggsäck som väger 100 kg på ryggen. Hoppas abstinensen är ursvettad när jag kommer tillbaka?
Tidigare har bloggen publicerat Olof Anderssons julsaga "Grisen som inte blev julskinka". Olof är fortfarande singel och kvinnor jag vet, efter det här inlägget kan ni inte hålla er längre. Olof behöver hjälp under denna svåra abstinenstid. Först till kvarn!
Kommentarer
Postat av: Pontus Andersson
Jadu...
"Totalt meningslösa kladdiga saker som smakar gympadojor..."
Du har så rätt så... Istället för snus så har jag själv pysslat med CP, CancerPinnar, i en kort fas i mitt hittills korta liv. Det är så enkelt skrivet att brydda jag inte har förmågan att hitta några ord att beskriva din prosa, eller nja . . . text.
Du fick mig att tänka på en viss tingest, tack för det! ^_~
// Pontus - Södra Vätterbygden
Trackback
