ensextondelavallt

Jag är tidsoptimist. Kanske inte extrem eftersom jag för det mesta kommer i tid till det jag ska. Men även om det är mycket dötid innan jag ska iväg någonstans får jag alltid bråttom. Ni känner säkert igen er. Lördagar är en typisk dag för tidsoptimister. Då sover jag länge, drar ut på tiden, efter två timmars vakentid har jag fått på mig annat än kalsonger och linne och jag har duschat, En process som tar max 20 minuter under vardagarna. Sedan kanske jag träffar någon en stund, går på systemet och är hemma runt 16-tiden och ska vara på förfest vid 19. Det enda jag ska göra under de tre timmarna är att äta, eventuellt duscha igen och byta om. Men jag får alltid bråttom, och kommer oftast 20-30 minuter senare. Jag vet, jag sa att jag sällan kommer för sent men då pratar jag jobb och skola. De där tre momenten gör jag de sista 20 minuterna innan jag ska gå och då kommer man för sent.

Imorse låg jag och drog mig ganska länge. Stressade iväg och sprang över vägen och sneddade åt höger mot en nedförsbacke. Jag hade extra fart med tanke på att det kom en bil lite längre bort. Precis när bilen passerar och jag tar de svängande stegen halkar jag, både händerna åker up i hands up-mode och jag faller sidleds. Oj oj oj.

Det här var mest ett inlägg för att få dela med mig av go musik här kommer två låtar som jag tror ni kommer bli lite lyckligare av. Eller tvärtom.

Soft Moon - When It's Over



Smith Westerns - All Die Young