ensextondelavallt

Jag var spänd under större delen av nyårskvällen. Spänd över snön som hängde över altandörren. Den hade format sig som ett hajgap, just där och jag var spänd över vem som skulle få denna hög på sig. Desto längre tiden gick blev det varmare, det började töa något och snön sjönk ännu mer. Nu skulle det snart smälla! Men det gjorde det aldrig, dagen efter fick jag veta att någon vänlig själ var mer medmänniska än jag och hade slått ner högen strax innan tolvslaget. Så kan det gå.

Ett litet missöde inträffade dock. Jag och en av gästerna hade fått i uppdrag att göra marängsviss till efterrät. Vi gick in för detta och gjorde ett stort berg av glass, grädde, bananer och chokladsås. Mästerverket ställs fram och jag presenterar stolt vad jag har ställt fram. Folk börjar ta och efter en liten stund hör jag från bordet: "Marängerna hade han gömt väl." Jag utbrister: "Just det jävlar!" och springer till skafferiet och tar ut två marängpåsar. Så kan det gå.

Till alla som kom vill jag tacka er för en go kväll.

Är tillbaka i Falun nu och på tåget upp sprang jag på en arbetskamrat. Vi snackade om lite allt möjligt och kom in på radion i Jönköping. Då kommer det:

Hon: Jag träffade en kille som jobbade där på SR-festen. Han var väldigt trevlig.
Jag: Hette han Håkan?
Hon: Ja, något sånt var det.. Han skulle kunna vara din storebror, ni är ganska lika.
Jag. Då var det nog Håkan...

Så kan det gå.